2010-02-28 Arlanda - Arusha, Tanzania

Arlanda - Arusha, Tanzania

Tågresan till Arlanda på lördag kväll går utan problem. Vi sover på "Rest and Fly" i Sky City på Arlanda alldeles intill Terminal 5.  Väckning klockan 4 på söndag morgon och snabb promenad till Terminal 5 där det redan har samlats mycket folk som ska med  KL 1106 till Amsterdam klockan 06:20. Vi har redan checkat in online och skrivit ut alla Boarding Pass och behöver bara lämna resväskorna i "Bagage Drop" - men det verkar alla de flesta ha gjort så det blir i alla fall  att stå i kö ett bra tag innan vi blir av med resväskorna och får gå igenom säkerhetskontrollen till gaten.
Vi flyger med en Boeing 737-800 till Amsterdams flygplats Schiphol. En utmärkt frukost serveras på planet och vi landar på utsatt tid kl 08:30. 
Planet till Kilimanjaro International Airport i Tanzania går först kl 11:05 så vi har gott om tid att se oss omkring på Schiphol. Vi behöver inte bry oss om det incheckade bagaget - det ska komma med hela vägen till Kilimanjaro utan någon insats från vår sida. Schiphol är en trevlig flygplats med många butiker. Jag kollar in Canon-objektiv och -kameror i en fotobutik men utbudet är inte speciellt imponerande och priserna verkar inte vara speciellt mycket lägre än i Sverige. En Canon EOS 7D för 1400 Euro verkar dock ok med tanke på att jag gav ca 18000 SEK för en sådan i höstas.
Shiphol är stort. Via  en "Transfer Service"-terminal får vi information att vi ska till gate E24 som ligger ca 20 minuters promenad ut från centrala Schiphol. Ganska snart hamnar vi i en lång kö för ytterligare en passkontroll - men vi kommer till rätt gate i god tid.
Det är mycket folk som väntar på att få gå ombord på flight KL 0567 till Kilimnjaro kl 11:05. Efter ytterligare en pass- och säkerhetskontroll  vid gaten kommer vi så småningom tillrätta på våra platser i planet - en imponerande Boeing 777-200 med plats för nästan 400 passagerare. Redan veckan innan bokade jag våra sittplatser via KLMs hemsida. Efter diverse forskande på nätet kom jag fram till att fönsterplatserna på rad 40 har det största benutrymmet eftersom ytterplatserna på rad 40 - 45 är något svängda jämfört med de framförvarande pga att flygplanskroppen smalnar av just där. Varje rad består av 9 sittplatser ABC DEF GHJ. Det visar sig också vara en fördel att sitta så pass långt bak. Vi är bland de första som kommer av planet efter landningen och behöver inte köa speciellt länge för att få våra visum á 50 USD.
Så här ser det ut i en Boeing 777-200 från plats 40A:


Redan en timme efter starten från Schiphol passerar vi över de österrikiska alperna.
Vy över berget Tschirgant mellan Gurgltal till vänster och Oberinntal till höger. Innsbruck ligger i Oberinntals förlängning alldeles bortom kröken uppe till höger - ca 20 km längre bort:


Ett par timmar senare lämnar vi Medelhavet och kommer in över Sahara i Libyen på ca 12000 meters höjd rakt över Marsa al Burayqah. En liten(?) ort - som jag inte hittar namnet på men som kanske stavas مسجد البريقة الجديدة - ca 12 km nordost om Marsa al Burayqah kan skönjas längst ner i bilden:


På den här bilden från Google Earth (visningshöjd ca 5800 meter) syns det intressanta gatumönstret tydligare:


Vi blir rikt trakterade med lunch, mellanmål  och middag på planet. Perfekt service från KLMs sida.

Mot kvällningen kommer fullmånen upp över horisonten i öster:


Vi landar på Kilimanjaro International Airport på utsatt tid - klockan 21:30 lokal tid eller 19:30 svensk tid - med en kraftig duns. Flygkaptenen ber om ursäkt för denna "rough landing".

Vi kommer ur planet ovanligt snabbt genom bakre utgången och möts av den tropiska värmen och strålande månsken. Efter att ha köpt visum för 50 USD per person får vi vänta några minuter på väskorna. Tulltjänstemannen frågar om vi har någon "gift" med oss. Jag förstår inte riktigt vad han menar men svarar "Gift? No!" och får passera utan närmare undersökning av vårt bagage.
Väl igenom tullen möts vi av en mängd svarta med diverse namnskyltar. Det måste vara närmare 50 personer som står och väntar. Jag börjar läsa skyltarna från vänster till höger och upptäcker så småningom en skylt med texten "Mr Goran, Mrs Ulla" i händerna på en glatt leende man i 35-årsåldern. Det måste vara vår hämtare. Vi handhälsar. Han presenterar sig som Ben. Ben jobbar som cahufför/safariguide åt företaget "Art in Tanzania" och visar sig vara den chaufför/guide som vi kommer att ha under hela vår vistelse i Tanzania. Han blir en starkt bidragande orsak till det mycket positiva utfallet av vår resa.
Vi går genast till Bens bil - en ganska ruffig Toyota Landcruiser från mitten av 90-talet som verkar ha varit med om en hel del äventyr - och drar iväg i full fart mot Arusha ca 60 km västerut längs en asfalterad väg av rätt bra standard. Det känns ovant med vänstertrafiken. I de mindre orter vi passerar är vägen avskuren med rejäla farthinder som Ben måste krypköra över. Mycket folk rör sig på vägrenen.
Efter 45 minuters körning är vi i Arusha. Ben svänger av stora vägen in på en kostig av modell puckelpist. Det krävs verkligen ett terränggående fordon av hög standard för att ta sig fram på den här vägen. Efter några hundra meters vilt guppande och krängande stannar vi framför en port i en tre meter hög mur. Det är porten till vårt hotell "Ahadi Lodge". Ben signalerar med tutan några gånger innan porten öppnas på glänt och ett förvånat ansikte visar sig. Ansiktet försvinner in igen och porten stängs igen. Efter några minuter öppnas porten igen och vi kör in. Klockan är ca 23 på söndagkvällen. Ben diskuterar med den svarte portvakten och en vit kvinna som visar sig vara ägaren till hotellet och ursprungligen från Australien. Hon är uppriktigt förvånad över vår ankomst. Hon hade förväntat sig att vi skulle komma redan på fredagskvällen - vilket i och för sig stämmer med vår första bokning. Nästa morgon ber hon om ursäkt. Hon har missat att läsa ett mail med vår ändrade ankomsttid som hon har haft liggande i sin inkorg sedan länge.
Som tur är finns det lediga rum så ingen större skada är skedd. Det stora problemet är att det inte finns något vatten till dusch och toalett. Hela Arusha verkar vara utan vatten den här natten. Ben lämnar oss och drar iväg till ett annat boende i Arusha. Han lovar att hämta oss i 9-tiden på morgonen. Vi har stora behov av både toalett och dusch vid det här laget. Toaletten måste vi använda även om det inte går att spola mer än en gång. Duschen får vi vackert vänta på till morgonen. Det blir en orolig natt utan mycket sömn i en säng där vi hamnar i en grop i mitten. Varma och klibbiga och oroliga för att få vara utan vatten även nästa dag blir det en jobbig första natt i Afrika. Min mage är inte heller i bästa skick. Är uppe några gånger på natten bara för att konstatera att vattnet fortfarande saknas...