Vi kommer iväg i 8-tiden. Målet för dagen är Ngorongoro ca 150 km österut. Ben räknar med att vi ska komma dit i 10-tiden. Regnet har medfört att de "vägar" vi körde igår i jakten på leoparden idag är helt oframkomliga. Seronerafloden har nu brett ut sig över stora ytor. Vi är ju klara med Serengeti så vi tar stora grusvägen mot Naabi Hill ca 60 km söderut. Men även den här vägen är översvämmad på ett handfull ställen där små - ofta uttorkade - bäckar eller åar normalt korsar vägen utan problem. På några ställen är det svårt att bedöma hur djupt vattnet är. Till och med Ben tvekar vid ett tillfälle när vi inte ser slutet på vattensamlingen - men vi tar oss över torrskodda. Puh! Det är svettigt till och med att sitta i baksätet:
Ben kör i full fart mellan vattensamlingarna. Ulla upptäcker en ensam lejonhanne ett hundratal meter vid sidan om vägen. När jag tittar på fotona i datorn upptäcker jag något annat lejonfärgat i det höga gräset till höger om hannen. Det kan vara ett annat lejon eller kanske ett byte:
En flock zebror möter oss när vi når Naabi Hill strax för klockan 9:
Även "begravningsentreprenören" är på plats på Naabi Hill:
Vi får en halvtimmes paus medan Ben fixar utcheckningen ur Serengeti. En Capped Wheatear (Oenante pileata) sjunger glatt från en grushög. Den liknar vår stenskvätta (Oenanthe oenanthe) som också är vanlig i hela Tanzania och kallas Northern Wheatear här:
En hyena tittar förvånat upp från det blöta "gräshavet" ...:
... lomar vidare ...:
... spänt iakttagen av några Thomson-gaseller:
Regnet upphör och vi ser blå himmel över de blånande bergen borta i öster. Mängder av gnuer på slätten:
Vi närmar oss ravinen Oldupai Gorge. En gam sitter och torkar vingarna i ett träd:
Inte långt därfrån kalasar ett gäng gamar tillsammans med en maraboustork på en gnu:
En gam landar alldeles framför maraboustorken:
"Begravningsentreprenören" övervakar arbetet:
Gamkalaset pågår alldeles ovanför Oldupai Gorge-ravinen. När vi fortsätter nerför backen mot ravinens botten upptäcker Ben att det står bilar på bägge sidor av det översvämmade vattendraget. Han vänder snabbt och åker tillbaka ut i den regnblöta terrängen förbi gamarna och vidare österut längs ravinkanten. Han säger inget men vi misstänker att han hoppas kunna hitta något annat ställe där vi kan komma över ravinen. Vi kommer ikapp tre andra Landcruisers och slår följe ett tag. Men det dröjer inte länge förrän den sista av dem fastnar i dyn. Ben lyckas med knapp nöd gira förbi så att inte vi också fastnar. Ben ser att de tre kommer från en och samma safariarrangör - dock ej vår arrangör "Art in Tanzania" - och att de andra två stannar för för att hjälpa den som fastnat. Ben kör vidare. Vi tittar på med hjärtat i halsgropen när Ben letar sig fram mellan dyhålen. Det är på håret att vi tar oss fram - och nu är vi helt ensamma. Efter några spännande minuter (ca en halvtimme) - efter att ha kört ca 15 km i terrängen - vidgar sig ravinen och vi kommer ner till botten via en "grusväg". Vattnet forsar fram även här. Det syns spår av "grusvägar" på andra sidan. Jag vet inte om det finns en bro under vattenmassorna. Ben diskuterar ett tag med kocken Good innan han bestämmer sig för vilket spår han ska välja ner i vattnet och var han ska köra upp på andra sidan. Det är fem till tio meter över till andra sidan men omöjligt att avgöra hur djupt det är. Vattnet är rödbrunt. Vi plumsar i, Ben sätter fören snett mot strömmen och vi tuggar oss sakta framåt mot andra stranden. Det känns som om vi är på väg att spolas med vattnet ett ögonblick innan det börjar gå uppåt igen. Ben klarar det! Jag är illröd i ansiktet av anspänningen. Ben vänder sig om, tittar på mig och skrattar och frågar hur jag mår. Ulla sitter helt lugn - hon litar verkligen på Ben.
Jag har nu i efterhand med Goggle Earths hjälp kommit fram till var vi åkte. Se röda strecket på bilderna nedan. De vita strecken är vägar:
Här någonstans körde vi över ravinen och kom upp på andra sidan vid Oldupai Gorge-muséet och kunde ta vägen söderut tillbaka till stora vägen mot Ngorongoro:
Vi hade inte sinnesnärvaro nog att fotgrafera det här äventyret. Ulla tog den här bilden snett bakåt strax efter att vi passerat vattendraget ...:
... och den här något senare på den branta vägen uppför ravinen:
Klockan är ca 10:30 när vi kommer ut på stora vägen vid vägskälet till Oldupai Gorge-muséet:
Det återstår nu cirka 20 km brant klättring upp till Ngorongorokraterns kant. Där ligger entrén och nedfarten till Ngorongoro-parken på kraterns botten.
Strax före klockan 11 är vi uppe på kraterkanten vid entrén. Ben fixar våra biljetter medan vi tittar ut över den djupa skålen - Ngorongoro:
Vägen går bant nedåt i serpentinsvängar. Vi ska ner ca 700 meter från ca 2300 möh till ca 1600 möh. En ensam zebra står alldeles stilla någon meter från vägen. Ben tror att den är skadad och visar på ett sår på ena bakbenet:
Ngorongoro har fått epitetet "Edens lustgård" och det är lätt att förstå varför. Här finns alla(?) Serengetis djurarter i ganska stora populationer samlade på en liten och mestadels öppen yta. Botten på kratern är nästan helt plan och bara ca 20 km i diameter:
Imponerande horn:
Ett zebra-föl travar fram:
Två vårtsvin (Warthog) myser i en gyttjepöl:
Lekfull:
Stolt:
Oj - så skönt!:
Tre Egyptian Goose - egyptiska gäss eller kanske nilgäss? - betar framför en flock egretthägrar (Cattle Egret) nere vid sjön:
Cattle Egret:
En stor antilop - Coke's Hartebeest. Någon sådan såg vi inte i Serengeti:
En hyena ligger och lurar nere mot sjön:
Plötsligt upptäcker Ben en svart prick i allt det gröna. En noshörning är på väg mot oss:
Ben kör försiktigt framåt och stannar ett tiotal meter från den plats där noshörningen kommer att gå över vägen. Noshörningen passar på att vattna gräset innan den går upp på vägen:
Noshörningen promenerar lugnt över vägen mellan bilarna. Vi har nu fått ett antal bilar bakom oss i dubbla led. Några tjejer i den närmaste skrattar högt och babblar av förtjusning. Ben försöker tysta ner dem. Han förklarar att noshörningen har en "reptilhjärna" och om den blir irriterad anfaller den väldigt snabbt. Den kan "pulvrisera" bilen på kort tid. Och vi har ingen reträttväg i det här läget!:
Några spännande sekunder förflyter medan noshörningen går över vägen. Väl över vägen svänger den upp mot oss ett kort ögonblick innan den drar iväg ner mot sjön:
Noshörningen var den av "The Big Five" vi inte såg i Serengeti. Men här hade vi en otrolig tur. Det är inte ofta man kommer så nära en noshörning - inte ens här i Ngorongoro:
Två geparder (Cheetah) bland zebror. Zebrorna verkar inte speciellt rädda för geparderna som sakta promenerar förbi. Tyvärr lite för långt avstånd. Luften dallrar av solvärmen och omöjliggör större förstoring:
Tre noshörningar på långt håll på andra sidan vägen:
Det finns elefanter även i Ngorongoro:
... och Abdim's Stork:
Vi kommer till en hippopool med en samling flodhästar. Vid poolen finns en rastplats med toaletter och möjlighet att gå ut ur bilen och sträcka på benen. Däremot får vi inte äta vår lunchbox - som Good fixat tidigt i morse på campingen - utanför bilen. En flock på ett tiotal brunglador (Black Kite) cirklar runt och anfaller och tar maten ur händerna på oss i så fall:
Vår Landcruiser - det är många som tar lunchrast här:
Brunglada (Black Kite) med kraterväggen i bakgrunden:
Brungladorna vilar i trädet vid hippopoolen:
En lågtflygande brunglada:
En skarvliknande African Darter torkar vingarna med några svartvita Blacksmith Lapwing som sällskap. Blacksmith Lapwing är släkt med vår tofsvipa som kallas Northern Lapwing här nere. Våra skarvar kallas Cormorants. African Darter kallas ofta ormfågel pga att när den simmar syns bara den långa smala halsen ovanför vattnet:
En lärka? Troligen inte med tanke på den kraftiga näbben. Kanske snarare en Rufous-tailed Weaver:
Det här är en i alla fall en Rufous-tailed Weaver. Det ljusblå ögat är ett säkert kännetecken. Rufous betyder rödbrun:
Vägen upp ur kratern syns här:
Klockan 13:30 - efter en timmes lunchrast - åker vi sakta vidare. Det finns ständigt saker att titta på. En fin Kilimanjaro-trana:
Ett par noshörningar på långt håll:
Elefanter på nära håll:
Strutsar:
En Coke's Hartebeest vilar i gräset tillsammans med en Blacksmith Lapwing:
En flock Cattle Egret tillsamman med några Sacred Ibis. Ibisarna har vit kropp med svart hals, näbb, stjärt och ben. Ingen av ibisarna visar näbben tyvärr:
Redan i 14-tiden är vi framme vid kraterväggen. Ben stannar och han och Good går ut och kontrollerar något under motorhuven. Vi går också ut ur bilen - fast det är egentligen inte tillåtet här. Vi möter en grupp nyfikna markattor (Black-faced Vervet Monkey). De närmar sig försiktigt och ger oss möjlighet att fota från marknivå:
En färggrann sak:
Vi hinner precis hoppa in i bilen innan en bil med två vakter dyker upp. Ben skojar en stund med dem. Sen bär det iväg brant uppåt. En bit upp stannar Ben där vi kan fotografera den branta vägen uppifrån:
Det tar ca 30 minuter att köra från kraterbottten till utsiktspunkten uppe på kraterkanten. Härifrån syns bland annat hippopoolen med rastplatsen där vi åt lunch. Ett mörkt moln drar in över kratern:
En regnskur drar fram över sjön på kraterbotten:
Ben och Good - vår chaufför/guide respektive kock - alltid lika glada:
Dags att köra vidare mot Karatu:
Vi lämnar Ngorongoro Conservation Area:
En kvart senare är vi nere i det lilla samhället Karatu. En typisk bild av några butiker längs vägen genom samhället:
Tillbaka på Crater Rim View Inn i Karatu. Skönt att komma tillbaka till civilisationen och våra sköna sängar igen. Vi får samma rum som senast. Gott om tid att duscha och slappa före middagen. Sätter oss i hotellbarens trädgård med en Serengetiöl, läser, skriver och lyssnar och tittar på fåglar. Den här kråkan - Pied Crow - är mycket vanlig här:
Vyer över Karatu från hotellbaren i dagens sista solljus:
En African Pied Wagtail. Den är ganska lik vår sädesärla (White Wagtail), som är sällsynt i Tanzania men vanlig i Kenya:
Den här trasten - Spotted Morning-Thrush - hörde vi sjunga ljudligt och vackert - både morgon och kväll i trädgården mellan baren och restaurangen. Till slut lyckas jag även fånga den på bild - i skymningsljus:
Tre små fåglar på en gren ... :
Häftiga moln över Ngorongoro i väster:
