Karatu - Serengeti
Efter en skön natts sömn och en god frukost på hotellet Crater Rim View Inn börjar safarin på riktigt. Ben och Good hämtar oss i 9-tiden. Vi har packat om och lämnar resväskorna på hotellet. Vi kommer att övernatta här igen efter två nätter i tält i Serengeti. Vägen till Serengeti går uppe på kanten till Ngorongoro-kratern. Från Karatu går det brant uppåt. Asfaltbeläggningen upphör ganska snart och i fortsättningen handlar det om grusvägar av varierande standard eller ren off-road-körning. I 10-tiden kommer vi fram till en utsiktspunkt varifrån vi kan titta ner i den stora skålen som är Ngorongoro National Park. Ngorongoro är ett masajord som betyder just "stor skål". Skålen är cirka 20 km i diameter. Kraterkanten ligger ca 2200 möh och skålens botten ca 1500 möh. Nerfarten till Ngorongoro ligger längst bort på kraterkanten medan uppfarten ligger närmast Karatu så vi sparar Ngorongoro till efter besöket i Serengeti. Serenegeti kallas Siringet, "land of endless space" av masajerna.
På väg ner från Ngorongorokrater-kanten i Ngorongoro Conservation Area vimlar det av vita storkar ...:
... och zebror. Landskapet här är öppet och mycket vackert med sina böljande kullar:
Giraffer:
Ben berättar att girafferna äter bladen men undviker de långa vassa taggarna - till skillnad från elefanterna som äter alltihop:
I 11:30-tiden passerar vi infarten till Oldupai Gorge-muséet. I Oldupai Gorge finns "mänskliga" fotspår som är 3.75 miljoner år gamla bevarade i lera. Vi hastar vidare mot Serengeti men det här visar sig bli vår väg ut ur ett översvämmat Serengeti två dygn senare:
Stora hjordar med gnuer - wildbeast - med kalvar finns här den här tiden på året. Senare flyttar de - tillsammans med bl a zebrorna - norrut och västerut mot Victoriasjön oh senare norrut mot Masaj Mara i Kenya. De återvänder hit till sydöstra delen av Serengei-slätten där kalvarna föds i februari. Den här årliga flyttningen kallas "the great migration"
Många maraboustorkar syns längs vägen. De är asätare och kallas passande nog "den afrikanska bushens begravningsentreprenörer":
En brun örn - troligen en Tawny Eagle - vilar i toppen av ett "paraplyträd":
I 12-tiden kommer vi fram till gränsen mellan Ngorongoro Conservation Area och Serengeti Natioal Park:
En regnskur drar förbi i öster:
Överallt ser man gaseller - Thomson-gaseller med svart streck på sidan och Grant-gaseller utan:
En Black-headed Heron vid vägkanten. Den är mycket vanlig på grässlätten:
En hyena tittar förvånat upp mot oss från vägkanten:
Men inser snart att vi inte är speciellt intressanta och sätter sig ner
10 minuter senare korsar en stor hjord med gnuer vägen. Vi får vackert vänta tills hjorden passerat. Här ser man den ändlösa Serengeti-slätten :
Ett strutspar:
Kori Bustard - Afrikas tyngsta flygande fågel:
Abdim-stork
Grant-gasell:
Naabi Hill
Naabi Hill är värt ett kapitel för sig. Det är en som en klippig liten ö mitt ute i gräshavet. Här finns en liten affär med böcker och information om Serengeti, en rastplats och toaletter. Vi stannar här mellan klockan 13 och 14 för att rasta och äta lunch. Det är den egentliga porten till Serengeti när man kommer från öster. Här fixar Ben våra tillstånd och betalar avgiften för vårt besök i Serengeti. Kullen ligger 18 km innanför nationalparksgränsen.
Den här vägen kom vi. Bergen vid Ngorongoro skymtari bakgrunden. Safaribilar på väg till och från Serengeti river upp damm-moln på den torra vägen:
Det här är vägen in i Serengeti. Den lilla jordkullen och klippkullen i bildens övre högra hörn är troligen var vi ser de första lejonen:
Mängder med orädda starar - Superb Starling - försöker komma åt matrester:
En annan matrestjägare. Den liknar mest en Red-billed (rödnäbbad) Buffalo Weaver bortsett från att näbben inte är röd - men det kan ju vara en ungfågel:
Det här är troligen en Red-billed Buffalo Weaver:
En liten mus:
En färggrann fjäril - African Monarch:
Efter lunchen - en box med grillad kyckling mm som vår kock Good fixat i Karatu i morse - går vi en promenad längs en stig upp på klippkullen. Här finns pytonormar, men risken är liten att vi ska stöta på någon sådan. De är väldigt skygga och håller sig helst borta från människor. Däremot kommer vi riktigt nära flera färgranna Agame-ödlor:
Avståndet till den här är bara tre meter:
Två "begravningsentreprenörer" letar matrester bland soporna:
Strax efter att vi lämnat Naabi Hill sitter denna bruna örn i ett träd alldeles intill vägen. Den är inte mycket mer än fem meter ifrån oss men sitter kvar helt oberörd när vi tittar ut genom biltaket. Den är så nära att den nästan fyller hela bilden när jag zoomar ut maximalt till 100 mm på mitt 100-400 mm objektiv:
Vid 400 mm får bara huvudet plats på bilden:
En kort stund senare viker vi av från stora vägen längs en mindre, ogrusad väg och träffar genast på våra första lejon. Det är två lejon som ligger uppe på en liten jordkulle och slumrar. Ben kör fram och tillbaka och letar bra vinklar för våra foton. Lejonen är fullständigt ointresserade av våra förehavanden men det ena lyfter faktiskt på ögonbrynen en kort stund:
Vi fortsätter färden längs den ogrusade vägen mot en klippkulle några hundra meter längre bort. Där ligger ett 10-tal lejon och vilar på olika klippor. Några sitter uppflugna på en klippa bara ca 15 meter från oss där vi står med huvudena ute genom taket. Det känns nästan lite kusligt med lejonen snett ovanför oss på så nära håll. Lejonen irriteras av stora flugsvärmar:
En trött lejonunge:
Skafferiet är inte långt borta:
Vi tittar på lejonen i en halvtimme innan vi fortsätter längs den ogrusade vägen mot centrum av Serengeti-parken. Efter fem minuter möter vi en Black-backed Jackal - dvs en svartryggad schakal som kommer vandrande:
Den stannar till och kollar in oss ett tag... :
Vi fortsätter i sakta mak längs den lilla vägen ivrigt spanande ut över gräshavet. Det är fullt av termitstackar som ibland ser ut som geparder eller lejon eller andra djur. Vi stannar ofta och kollar närmare i kikarna. Den här gången är det bara termitstackar:
Efter tjugofem minuters intensivt spanande dyker två bufflar upp ur gräset. En sån här koloss kan väga upp mot 800 kg och ingår tillsammans med elefant, noshörning, lejon och leopard i vad som kallas "The Big Five". The Big Five är inte de fem största däggdjuren i Afrika utan är ett gammalt samlingsnamn på de djur som var farligast att jaga till fots. De fem tyngsta däggdjuren är elefant, flodhäst, noshörning, giraff och elandantilop tätt följd av buffel i fallande viktordning:
Alldeles intill bufflarna poserar ett par färggranna Grey Crowned Crane eller Kilimanjaro Crane (trana) som den tydligen också kallas - i varje fall i Moshi där den gett namnet på det hotell vi kommer att bo på. Man ser här att gräset är ganska långt. Det innebär att chansen att få syn på geparder minskar enligt Ben:
Ett träd fullt av korvar? Det heter faktiskt Sausage Tree (korvträd):
Grey-backed Fiscal (Lanius excubitor) - varfågel:
Landskapet förändras i takt med att vi närmar oss Seronera-dalen mitt i Serengeti National Park. Fler träd och buskar och längre gräs. En liten fågel som jag inte kan artbestämma sitter på en torr gren:
Ett torrt träd fullt av svarthövdade hägrar vid flodhästpoolen i Seronera-floden:
Fler svarthövdade hägrar i ett grönt träd vid flodhästpoolen i Seronerafloden:
Ett gäng flodhästar myser i sin pool i Seronerafloden övervakade av en häger-liknande fågel på andra sidan:
Den här verkar ha det riktigt skönt - medan en Oxpecker (troligen Yellow-billed - det finns även Red-billed) plockar bort insekter ur skinnet:
Kolla smilet - påminner onekligen om Berlusconi!:
En vackert blåsvartskimrande fågel - troligen en Rüppell's Long-tailed Starling - på stranden till hippopoolen:
En häger flyger över hippopoolen. Himlen mörknar av åskväder österut:
Vi får bråttom för att hinna fram till tältplatsen och få upp tältena innan regnet kommer. En fin Topi hinner vi med. Topi är en av de stora antiloperna dit även elandantilop och gnu hör:
Plötsligt står en stor elefant alldeles intill vägen. Det är precis så att jag får plats med huvudet på bilden med objektivet utzoomat maximalt till 100 mm:
Elefanten viftar med öronen - ett tecken på irritation?:
Med 400mm på objektivet får jag en riktig närbild på ett öga - tyvärr blundar den - och en bete:
Vi drar oss försiktigt undan och kommer strax fram till vår camping. Den heter Nyani och är en av sju campingar som ligger ganska nära varandra i Seroneradalen. Klockan är cirka 17 och vi är rätt tagna av dagens alla intryck. Åtta timmars oavbrutna intensiva upplevelser! Den här fina Von der Decken's Hornbill hälsar oss välkomna:
Ben och Good får bråttom att resa tältet:
Vi har det största tältet på campingen - nästan ståhöjd och gott om golvyta:
När tältet är rest kommer ett ordentligt åskväder. Det varar cirka en timme. Vårt tält håller tätt! Nyanlända gäster börjar resa tälten när regnet har upphört. Mitt i bilden syns vår mathydda där vi äter middagar och frukostar tillagade av vår kock Good i kökshydddan längst bort till höger i bild. Toaletter och en dush ligger längst bort till vänster, alldeles utanför bildkanten. Good och Ben har ett eget tält mellan mathyddan och kökshyddan. Enligt researrangören är campingplatserna bevakade av beväpnade masajer som vi kan kalla på om vi behöver gå på toaletten på natten. Vi frågar Ben om var dessa masajer finns och hur vi ska kunna kalla på dem. Han skrattar och säger att de enda "vakter" som finns är guiderna själva - beväpnade med ficklampor. Toaletterna ligger i utkanten av campingen och ska absolut inte besökas nattetid. I nödfall får man ställa/sätta sej strax utanför tältet - men helst ska man ha en potta i tältet!:
Nu har vi fått grannar både bredvid och bakom vårt tält - det känns tryggare:
Vår matplats i mathyddan. Vi sitter inburade för säkerhets skull. Bredvid vår plats dukar kocken till ett tyskt sällskap middagsbordet. Bord, stolar, duk, matservice och all mat har vi med oss i bilen. Ulla njuter av en kopp te och kalasar på popcorn och kex i väntan på middagen:
Kökshyddan. Vår kock Good i vit jacka och stor kockmössa fixar middagen:
Kvällssolens sista strålar värmer tälten:
Åskvädret drar iväg västerut. Klockan är 19, solen går ner och det blir snart kolsvart:
Vi äter middag - gurksoppa till förrätt, grillad kyckling med ris och stekt potatis till huvudrätt samt en frukttallrik med färsk mango, vattenmelon, grön apelsin (Tanzaniska apelsiner är faktiskt "greenies" och inte "orangies" skämtar Ben) och ananas till dessert - , gör kvällstoalett i pannlampornas sken och kryper ner i våra sidenlakan med sovtäcken nära till hands under myggnäten. Det blir kyligt - ca 15 grader som lägst på natten. Vi hör hyenor skratta alldeles utanför tältet. De snokar efter mat bland soporna. I 23-tiden börjar det regna igen. Jag tror att det småregnar hela natten.
Lyssna på hyenans skratt:
