2010-03-06 Machame, Kilimanjaro

Ben hämtar oss i 9:30-tiden på lördagförmiddagen för dagens utflykt till Machame en bit upp på Kilimanjaros sluttning. Kocken Good är utbytt mot guiden Hillary med Machame som specialitet. Det visar sig att Ben - som bor i Moshi - är född och uppvuxen i Machame, så nu har vi två välkvalificerade guider. Vi böjar med att besöka Machame Gate som ligger på 1800 möh och utgör startpunkt för Machame Trail, en vandringsled upp på Kilimanjaros topp. Enligt skylten till höger verkar det finnas två alternativa vägar upp härifrån: den ena tar 18 timmar och den andra 26 timmar effektiv vandringstid. Man räknar med att det tar 5-6 dagar att komma upp till toppen och ner igen - beroende b a på hur lång tid man behöver för att acklimatisera sig till den höga höjden. Toppen ligger på 5859 möh.

Hit kommer vandrare tillsammans med inhyrda guider/bärare/kockar. Det är en hel del utrustning som ska med upp: tält och annan lägerutrustning, vatten och mat för hela vistelsen på berget. Själv bär man bara en lätt ryggsäck med personlig utrustning:

Här på 1800 möh är regnskogen frodigt grön:

Orten Machame ligger några hundra meter lägre. Den består av en mängd små "bondgårdar" utspridda mellan ravinerna som vattnet från Kilimnjaro skapat/skapar. Om Serengeti/Ngorongoro betraktas som ett zoologiskt paradis så är den här trakten dess botaniska motsvarighet. Här växer bananer, mango, apelsiner, citroner, avocado och alla möjliga tropiska frukter. Kaffe är den stora "exportprodukten". Kaffet odlas i skuggan av bananplantorna:

Även majs är en viktig gröda. Här ligger majskolvar på tork:

Ulla och Hillary vid Magic River. Ben berättar att den här ån/bäcken har en magisk kraft. Om man går dit tidigt på morgonen och dricker dess vatten botas alla krämpor:

Magic River försvinner ner i ravinen medan vägen fortsätter upp på ravinkanten till vänster:

Eucalyptusträden växer så snabbt att barken inte hinner med:

På väg upp ur ravinen möter vi två småflickor som bär på ris och mjölk:

Ben och flickorna känner varandra och växlar några ord:

Uppe på ravinkanten ligger en kyrka och bakom den skolan som Ben gick i som liten:

Blomprakt:

Fina frukter växer överallt:

Vi hälsar på hemma hos Bens moster. Hon har två kor som alltid står i lagården. De äter upp bananplantorna om de går ute:

Hillary matar korna med bananblad:

Bens moster, Hillary och Ben på trappan till mosterns hus:

Tavla hemma hos Bens moster. "Hellre många ovänner än en falsk vän"

Vi lämnar bilen på mosterns gård och tar en promenad:

Skolan är närmaste granne till Bens moster:

Vi går till ett vattenfall och en grotta som befolkningen gömde sig i ibland under andra världskriget. Tanzania - eller Tanganyika som det hette då - var tysk koloni på den tiden:

Vi gjör ett kort besök hos Bens föräldrar. Bens mamma bjuder på fina avocados och bananer. Vi får en påse bananer med oss:

Bens föräldrars gård. Här är Ben uppväxt:

Dags för lunch. Vi testar den lokala maten hemma hos en familj: kött kokt i banansoppa? samt rotfrukt (jams? - i kastrullen till höger) med bananer, avocado, mango och grönsaker. Mycket gott! Påminner om min barndoms "sovatten", lite sötare och med tjockare konsistens pga bananerna. Vi tvättar händerna före måltiden:

Husfrun rör om i köttsoppan:

Marknadstorget - tyvärr ingen marknad idag:

Sjukhuset i Machame. Här abetade Bens mamma som sköterska innan hon blev pensionär:

Eftermiddan börjar med ett besök hemma hos Mr Adventure där vi ska tillverka kaffe enligt traditionella metoder. Mr Adventure har en välskött trädgård och ett stort hus. Vid bortre gaveln har han en liten fiskodling:

Bakom huset står en hydda av det slag man bodde i innan man började bygga tegelhus:

Familjen har fyra kor som står utomhus under ett tak:

Vi börjar kaffetillverkningen med torkade kaffebönor:

Bönorna bearbetas i en stor mortel ...:

... så att skalet lossnar:

Hillary demonstrerar hur man blåser bort skalet från bönorna:

Bönorna utan skal ...:

... läggs i en lerkruka som placeras över en eld i hyddan för rostning:

Man måste röra om hela tiden så att bönorna inte blir brända. Krukan blir het så på slutet fortsätter rostningen utan eld:

Mr Adventure rensar de rostade bönorna från skräp:

Bönorna mals till pulver i den stora morteln. Sen återstår bara att blanda kaffepulvret med hett vatten:

Vi dricker vårt kaffe i den fina trädgården och känner os som riktiga kolonisatörer:

Efter kaffet är det dags för nästa äventyr: vi ska promenera ca en kvart till ett vattenfall där vi kan bada.
Mr Adventure poserar stolt framför sin nytillverkade port med "Welcome"-skylt. Han har en stor kniv i handen för att röja vägen fram till vattenfallet:

Mr Adventure, Ben, Hillary, Ulla och jag vandrar ner i en ravin. Vi har nu tre guider. Ibland får vi balansera på murade kanalväggar. Kanalerna används för att leda ut vattnet från ravinen till olika odlingar. Blomprakt vid stigen:

Stigen går i en ravinslänt med branta klippor på ena sidan:

Kaffepulver? Nej - fladdermus-skit! Fladdermössen håller till bland klipporna:

Vackra klippformationer:

Efter en halvtimmes promenad är vi framme vid vattenfallet. Mr Adventure samlar torra grenar. Han gör upp en eld intill en klippa för att vi ska kunna värma oss efter badet:

Det är riktigt skönt i vattnet. Känns inte som kallare än 22 grader. Ben, Hillary och mr Adventure säger att det är 0-gradigt smältvatten från Kilimanjaros glaciärer:

Vi kommer tillbaka till byn en timme senare - i 17-tiden. En fin blomma lyser bland bananerna:

En liten pojke tittar förundrat på oss när vi passerar utanför hans hem:

En fin snigel ligger på stigen:

Vi går till den lokala baren där vi bjuds på en specialitet - bananöl serverat i ett stort krus, som går runt bland alla barbesökare:

Ett gammaldags dryckeshorn:

Tillbaka hos Mr Adventure. Familjen har hittat en kameleont som de visar upp. Vi köper två påsar kaffe (kanske ett kvarts kilo) för 7500 Tanzaniska shilling. Jag har bara en 10 000-sedel (ca 60 SEK). När jag säger att jag inte vill ha tillbaks någon växel blir glädjen stor i hela familjen. Ulla och jag får varsin jättekram av mr Adventure:

Vi gör ett kort besök på "Protea Hotel Aishi Machame". Ett lyxigt hotell som med närheten till Kilimanjaro International Airport är mycket populärt hos KLMs flygplansbesättningar:

Kilimanjaro med toppen dold bland molnen i kvällsolen på vägen tillbaka till Moshi:

Litet senare blir toppen synlig:

Tillbaka på hotellet hinner vi ta några bilder på Kilimanjaros topp från hotellets takterass:

Vi avnjuter en flaska mycket god Kilimanjaro Premium Lager för 2000 TSH = ca 12 SEK i väntan på middagen på hotellet: