Arusha - Karatu
Ny dag - nya möjligheter. Uppe tidigt på morgonen. Nu finns vatten - även varmt. Skönt med en dusch efter nattens vedermödor. Går ut och fotograferar. Ahadi Lodge visar sig vara mycket välskött med swimmingpool, gröna gräsmattor och välansade rabatter. "Rummen" är små hus liknande hyddor:
Vi äter en god frukost serverad av den mycket glada, trevliga och vackra köksföreståndarinnan som gärna ställer upp för fotografering:
Även städerskan poserar glatt i sin vackra uniform!:
Strax efter klockan 9 öppnar portvakten den stora porten och Ben kör in med sin Landcruiser. Även vår safarikock Good är med i bilen:
Vi lastar in våra väskor, tar farväl av värdinnan och personalen och åker ner på stan för att växla pengar och handla några smågrejer. Vår kock Good ska också proviantera en del. Jag tar några foton genom det öppna sidofönstret:
Arusha har knappt 300 000 invånare, ligger ca 1400 möh och är centrum för safariverksamheten i norra Tanzania:
Det finns gott om små sågverk liknande detta i Arusha:
Vår Landcruiser parkerad framför köpcentret. Här växlar vi varsin 100 USD-sedel till totalt 266000 TSH eller TZS - Tanzaniska shilling. 1000 TSH motsvarar därmed knappt 6 SEK.
Vår alltid lika glada kock Good:
På väg söderut ut ur Arusha mot Karatu ca 15 mil västerut:
Ben vinkar åt en kompis som passerar på vägen när vi tar en paus för att studera kaffeodlingen i bakgrunden:
En masajby i det öppna landskapet med mörka moln i bakgrunden. Den torra jorden yr i vinden:
Kocken Good poserar vid Landcruisern efter lunchpausen vid en större souvenirbutik. Det är mitt på dagen och solen står verkligen i zenit. Kolla skuggan av Good och den öppna bildörren:
Dromedarer betar på slätten:
Gröna ängar, blå himmel med växlande molnighet och en flock Abdim's storkar som flyger parallellt med bilen:
En vävarfågel - troligen en Lesser Masked Weaver - i ett träd med långa spetsiga taggar:
Ett typiskt vävarbo:
Ben är som vanligt uppmärksam och upptäcker några giraffer ett hundratal meter från vägen:
På eftermiddagen mellan ca 14 och 16 besöker vi en masajby. Ben hälsar på den yngre masaj som blir vår värd i byn. Han har gått i skola och pratar utmärkt engelska:
Masajkvinnor och barn:
Byns store hövding. Han har 13 fruar och 30 barn:
Hövdingen sitter högst upp i byn med utsikt över folk och fä. Även den unge masajen till vänster kan lite engelska och blir alltmer pratsam med tiden. Vår guide till höger står i en typisk masajposition lutad mot käppen som alla manliga masajer bär med sig. Skorna är tillverkade av däck till mountainbike-cyklar. Marken i byn är täckt av komockor så man får se upp var man sätter fötterna. Hövdingen håller i en giraffsvans som används för att vifta bort de talrika flugorna:
Tre masajmän spelar ett brädspel i skuggan av ett träd medan några lamm eller killingar sover alldelses intill:
Blue-naped Mousebird - blånackad musfågel. Mousebirds finns bara i Afrika :
På väg till byns skola som inte är en traditionell masajhydda utan ett "riktigt" hus. Skolan ligger utanför byn på sluttningen mot Lake Manyara:
Alldeles intill skolan ligger fyra masajkrigare och sover under ett träd. En av dom ansluter till oss. Han är hövdingens son och också lärare:
I klassrummet. Ulla diskuterar lärarjobbet med de två lärare - Regina och Christoffer - som inte bär masajkläder:
Några bänkar är donerade. Enligt lärarna kostar de 40 dollar styck. Det låter mycket men vi donerar 30 dollar till skolan för valfritt ändamål:
På väg tillbaka till byn. Ben har lånat ut sin kepa till mej:
Byn ligger på sluttningen till en kulle med milsvid utsikt över betesmarkerna:
Vid bilen har masajkvinnorna dukat fram diverse handarbeten som de vill sälja:
Jag köper en giraffsvans att vifta bort flugor med liknande den som hövdingen har samt en masajklubba som används i strid för totalt 30 dollar. Kvinnan reparerar handtaget som giraffsvansen sitter på. Masajen till höger är krigaren/läraren som låg och sov vid skolan. Det är han som tar hand om pengarna:
Vi avslutar besöket i masajbyn med att gå in i en av hyddorna. De är byggda av koskit och lera(?) och saknar fönster eller andra öppningar än entren. Det är kolsvart därinne. Mitt på golvet finns en eldstad. Det finns inget hål i taket för röken. Alldeles vid entren finns ett separat rum avsett för kalvar, lamm och killingar.
Eldstaden:
Taket är svart av sot:
På väg igen och nya giraffer - nu närmare vägen:
I utfarten från den lilla byn Mto Wa Mbu (Myggdalen) sitter några babianer alldeles vid vägkanten. Mto Wa Mbu ligger strax norr om Lake Manyara och den nationalpark vi kommer att besöka på slutet av vår safaritur:
I 6-tiden på kvällen checkar vi in på Crater Rim View Inn i Karatu. Karatu är en liten ort (ca 20 000 invånare) vid foten av Ngorongorokratern. Hotellets namn antyder att vi ska kunna se toppen på kraterkanten härifrån. Vi äter en 3-rätters middag för 27000 TSH dvs ca 160 SEK inklusive 0.5 liter mycket god Tanzanisk starköl Serengeti (12 SEK) och 1.5 liter mineralvatten (18 SEK) på hotellet:
Hotelldelen ligger mitt i denna tropiska trädgård:
Entren till vårt rum "Crater Kudu". Ett stort rum med två separata jättesängar. Här uppe på nästan 1600 möh är temperaturen mycket behaglig och vi sover ut ordentligt efter två nästan sömlösa nätter och mycket innehållsrika dagar:
Tanzanias röda jord. Gatan upp till hotellet blir rena lervällingen efter en regnskur:
Många rovfåglar cirklar omkring på himlen. Det här är en Black Kite (Milvus migrans) eller Brunglada på svenska:
Ett vävarfågelpar bygger bo i trädgården utanför vårt rum. Det här är Vitelline Masked Weaver (ses bl a av det röda ögat):
En Sunbird av något slag - kanske en Variable Sunbird. Det finns en uppsjö av olika Sunbird-modeller.
Med en syrsa - eller gräshoppa - i den långa näbben:
En trumpetblomma - med stark och god doft:
Det blir mörkt snabbt härnere strax söder om ekvatorn. Klockan är ca 18:30 - om några minuter är det kolsvart:
